När var senaste gången för dig?
Innan du fortsätter att läsa det här inlägget vill jag att du stänger av musiken, TV eller vad som nu pågår i samma rum som dig. Jag vill att du är helt närvarande när du läser, annars missar du lätt poängen.
Innan du fortsätter att läsa det här inlägget vill jag att du stänger av musiken, TV eller vad som nu pågår i samma rum som dig. Jag vill att du är helt närvarande när du läser, annars missar du lätt poängen.
Det är mitt namn som står på lagfarten för den här oasen mitt i vildmarken och just nu är det rätt ensamt här i stugan. Idag vill jag berätta om att jag tänker ändra på det!
I skrivande stund sitter jag för första gången i år och gråter, av lycka.
Sittandes högst upp på fjälltoppen Hovärken, tittandes ner över vackra Lofsdalen vände jag huvudet och frågade min vän Nicole: “Kan du fatta att vi får leva såhär?”
De 4 cm tjocka brädorna du ser här på bilden ovanför ser kanske ut som helt vanligt trä, tittar man närmare har de så mycket mer att bjuda på.
I helgen firade jag 30 år på den här planeten. Min vision var att jag och mina vänner skulle få ett rejält äventyr i vildmarken. Det gick, nästan.
Nu är det exakt ett år sedan jag köpte timmerstugan. Redan då började jag ta in offerter från hantverkare för att få hjälp med att förverkliga min dröm. När de första offerterna började ramla in fick jag magknip av de höga beloppen. I stället för att lägga energi på det började jag fundera på andra …
Som liten hade jag alltid svårt för det fyrkantiga tänket i skolan. De enda ämnena som kändes logiska för mig var musik och gympa, där fick jag utlopp för min kreativitet. I skolbänken blir vi tidigt drillade att plugga och planera för en karriär som ska räcka livet ut. Långt senare insåg jag att det …
Svett och blod, en del av livet för mig som utan erfarenhet provar att renovera en timmerstuga i skogen. Jag har trampat på spik, sågat mig i knät, ramlat ner från stegen, mosat tummen med hammaren och även tappat en pensel fylld med färg rakt i ansiktet. Ärren på min kropp bär jag med stolthet, …
Det är två viktiga pusselbitar som måste falla på plats innan jag kan flytta till stugan på heltid. Idag kan jag berätta att den ena har anlänt, kanske t.o.m båda?
För två veckor sedan publicerade jag inlägget “Tänk om…”, jag berättade att en av mina rädslor med att göra stugan till mitt fasta boende var ensamheten. Det har hänt mycket sen det inlägget, jag kan ärligt säga att de senaste dagarna har varit några av de bästa i mitt liv. Låt mig berätta varför:
Vägen till min dröm om att äga en egen timmerstuga har varit långt ifrån spikrak. Från att jag köpte fastigheten i maj 2017 tog det TIO månader att få lagfarten att gå igenom. Lantmäteriet har ställt löjliga krav och banken han flera gånger backat på sina löften och även hävt lånet. Ibland har det känts …
Att bosätta sätta sig i stugan permanent lockar mer för varje dag. Samtidigt är jag rädd för att ensamheten ska ta över. Jag trivs jättebra som ensamvarg i skogen, men jag är en social individ som behöver se, känna och prata med människor, ibland kanske t.o.m lyssna på dem. Har jag romantiserat det enkla livet i stugan …
“Hej, Kalle! Du kanske inte kommer ihåg oss. Låt mig då friska upp ditt minne. Du hade oss hösten 2012 till våren 2013. Du spelade gitarr på Djurovision, filmade snöbollskrig och var vår musiklärare. Nu när vi går i nian och det snart är niornas lunch så vill vi hinna bjuda in dom lärarna som inte jobbar kvar …
Sida vid sida gick vi in på centralen i Stockholm. Jag kände hennes stress enda ut i mina fingerspetsar som hårt kramade det vinröda kopplet. Människor sprang förbi utan att titta upp, tjutande oljud från spärrar som vägrade släppa förbi mer än en i taget. Alla mina sinnen höjdes en nivå och jag fick med …