Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Ut elit tellus, luctus nec ullamcorper mattis, pulvinar dapibus leo.Setting big goals for ourselves means that we aim higher than we would…
i samarbete med Polarpumpen
Min envishet är både min bästa och samtidigt sämsta egenskap. Förra vintern var en utmaning på många sätt, men jag och min kropp orkar inte en till vinter med frostskador på fötter och händer och spruckna läppar jag kunde ha använt som rivjärn. Jag la min envishet åt sidan när jag förstod att det här livet ska handla om att leva, inte bara överleva. Så i stället för att pina mig igenom en till vinter med -27 grader inomhus bestämde jag mig för att uppgradera stugan.
Löven på träden skiftade i brandgult och oktober närmade sig. Vi stod i hennes hem på hjul och med släpig röst förklarade jag min ångest över att behöva åka tillbaka till lägenhet och stress i Stockholm. Hon tittade på mig med sitt okomplicerade leende och borrade in sin blick i mina blågrå ögon:
“Säg upp lägenheten och flytta till stugan 🙂 “
Innan du fortsätter att läsa det här inlägget vill jag att du stänger av musiken, TV eller vad som nu pågår i samma rum som dig. Jag vill att du är helt närvarande när du läser, annars missar du lätt poängen.
Det är mitt namn som står på lagfarten för den här oasen mitt i vildmarken och just nu är det rätt ensamt här i stugan. Idag vill jag berätta om att jag tänker ändra på det!
Sittandes högst upp på fjälltoppen Hovärken, tittandes ner över vackra Lofsdalen vände jag huvudet och frågade min vän Nicole:
“Kan du fatta att vi får leva såhär?”
De 4 cm tjocka brädorna du ser här på bilden ovanför ser kanske ut som helt vanligt trä, tittar man närmare har de så mycket mer att bjuda på.
För en vecka satt min pappa och jag på trappen till stugan. Vi konstaterade hur mycket starkare fåglarna sjunger ute i naturen i jämförelse med i stan. Har de starkare sångröst här? Eller är det bara så enkelt att deras vackra stämmor drunknar i stadsbruset?
Nu är det exakt ett år sedan jag köpte timmerstugan. Redan då började jag ta in offerter från hantverkare för att få hjälp med att förverkliga min dröm. När de första offerterna började ramla in fick jag magknip av de höga beloppen. I stället för att lägga energi på det började jag fundera på andra sätt att lösa mina renoveringsproblem:
“Vad skulle det egentligen kosta om jag gjorde allt själv?”
Sida vid sida gick vi in på centralen i Stockholm. Jag kände hennes stress enda ut i mina fingerspetsar som hårt kramade det vinröda kopplet. Människor sprang förbi utan att titta upp, tjutande oljud från spärrar som vägrade släppa förbi mer än en i taget.
Alla mina sinnen höjdes en nivå och jag fick med nya ögon uppleva min vardag från en annans perspektiv. En ny värld genom hennes ögon.
Idag ska jag springa långt. Närmaste by, Långsele, ligger 17 km bort. Tar jag mig dit och tillbaka till stugan blir det längre än vad jag sprungit på flera år.
På trägolvet i hallen väntar skovalet. Jag tittar ner på mina två alternativ, favoriterna från förr eller de jag vanligtvis springer i? Kan inte låta bli, jag chansar. Jag snörar de jag inte använt på flera år och ger mig ut.
(more…)
“Är vi – allihop – ihop med en elak flickvän? Jag menar: Nätet är inte schysst mot oss, det trycker ner oss – mer än vad en närstående bör göra. Elaka kommentarer är som knivar …. Frånvaron av kommentarer gör att vi känner oss osedda. För att inte tala om det stygn av sorg som vi känner i bröstet över andras lycka. Det finns en ständigt närvarande molande smärta på sociala medier. Ändå kommer vi tillbaka, trots att vi plågas av det. Ändå gör vi inte slut, fast vi mår dåligt.” (ur: Tid).” – Sigge Eklund
(more…)
“Vad gör du uppe i stugan egentligen?”
Svaret är enkelt: “Ingenting.”
För några veckor sen köpte jag en gammal timmerstuga och två hektar skog uppe i Västernorrland. Ett enormt projekt som har fått min kreativitet att nå en helt ny nivå bara genom att tänka på ett nytt sätt.
No Spam. Unsubscribe anytime.
