Tillsammans med en vän och 19 främlingar från sju olika länder klev jag barfota in i skogen. Vi stängde av mobilerna och under två dygn var det bara vi. Ingen annan.
Man vet aldrig vad nästa nivå är innan man mött den. Kärleken blir aldrig större om man inte öppnar hjärtat. Vänskapen blir inte djupare om man inte visar sårbarhet. Vi dansade runt elden, badade i den svalkande sjön, spelade och sjöng.
Vi samlades kring brasans trygga flamma från att solen sjönk i horisonten till att den steg och vi kände dess värme igen. Det skapades samtal, du vet RIKTIGA samtal. Jag vet inte än idag vad någon av dem jobbar med men jag vet vad de brinner för i livet.
Skogen, brasan och sjön är inget nytt för mig, det gör jag varje dag i stugan. Vad var då skillnaden?
Jo, i stugan är jag oftast för mig själv. Jag trivs ofta bra på egen hand men om jag ska vara ärlig med dig saknar jag verkligen någon att dela livets alla äventyr och motgångar med.
“Happiness only real when shared”
Jag har aldrig känt mig så här trygg bland nya ansikten och röster. Jag vågade sjunga högt och gråta. Jag kände mig hemma. Jag känner mig hemma. Ett med jorden under mina bara fötter. Ett med luften i mina lungor. Ett med vattnet som omfamnar mig när jag dyker under ytan. Ett med elden som värmer min själ.
- Tack Tiina för din kärlek
- Tack Kaveh för din trumma och ditt skratt
- Tack Dustin för ditt lugn och dina fina ord
- Tack Sara för att du vågar uttrycka dig
- Tack Elvida för din gudagåva till röst
- Tack Christian för att du har lett mig in på rätt stig
- Tack Martina för din närhet
- Tack Malvina för din passion
- Tack Rebecka för att du höll min hand medan när jag öppnade mitt hjärta för elden
- Tack Alexander för att jag fick dela din sida
- Tack till er tio andra som delade er energi med mig
Tack finaste bröder och systrar för att jag fick dela dagarna med er, vi syns snart igen!
