Share on facebook
Share on twitter
Share on pinterest

Hon tittade frågande på mig. “Shukran” upprepade jag och log. Nu såg hon ut som ett gigantiskt frågetecken med vidöppna ögon. Jag blev osäker, är mitt uttal fel? Har jag lärt mig fel…Shit, tänk om jag säger något heeelt annat!
De få arabiska fraserna jag hade lärt mig innan resan till Dubai var helt onödiga. I arabiska emiratets största stad pratar ingen arabiska.

Lokalbefolkningen består nämligen till större delen av européer, asiater och indier. De jag möter på gatan och som jobbar i butikerna har rest till Dubai för att tjäna pengar på turismen. Klyftan är enorm, de som sitter på pengarna har så mycket att de inte vet var de ska göra av allt medan utlänningar slavar för låga löner.

“Vi känner oss rika trots att vi inte är det.”

Varje gång jag hamnade i ett samtal om varför de bor i staden fick jag alltid samma svar.
Rika på vad? Är pengar automatiskt kopplat till lycka här? Oavsett om de är lokala eller turister måste de spendera sina surt förvärvade pengar i denna enorma konsumtion som Dubai ändå är för att staden ska gå runt och hållas vid liv.

 

Var jag än gick blev jag uppmanad att lägga undan kameran. Det krävdes tillstånd överallt. Jag nickade artigt och fortsatte att fota och filma.

Läste du förra inlägget om kabelkatastrofen? Här är en bild på hur vi tillslut löste problemet, vi maxade min kamera med kablar och byggde upp en tillfälle TV-studio långt bak i byggnaden, succé!

Jag fick en del frågor om planeringen efter att jag skrev att det har varit långa arbetsdagar i Dubai så jag tänkte att det är bättre att du får se mina arbetade timmar så förstår du nog varför jag fortfarande är lite sliten:
Söndag:   08:00 – 02:40
Måndag:  04:30 – 04:30
Tisdag:     07:00 – 13:30, 15:30 – 02:30
Onsdag:   07:30 – 00:00
Torsdag:  8:45 – 12:30, 21:30 – 11:30

Världens högsta byggnad, Burj Khalifa, 828 meter. Det här var första gången mina ögon fick upptäcka riktiga höghus, helvete va liten jag kände mig.

“Här i Dubai gillar de att slå rekord, speciellt sina egna.”

De tycker inte 164 våningar räcker, just nu bygger de en skyskrapa som ska passera 1 km…När den byggnaden står färdig, kommer inte turismen till Burj Khalifa att tvärdö då? Känns lite dumt att konkurrera ut sig själv. Många våningar upp i luften föreläste fina Kajsa Bergqvist om vad som motiverade henne till att bli världens bästa. Otroligt inspirerande och hon fick mig att tänka ett extra varv på var jag själv ligger ribban för mina egna mål.Efter föreläsningen tog jag en buss tillsammans med Kajsa och kollegorna tillbaka till hotellet. Vi däckade totalt i två timmar vid poolen, men sen började det pirra i mina rastlösa ben. Med kameran på axeln drog jag ut och upptäckte staden utanför turismen.
Även om Dubai är väldigt flashigt, känns hela staden som en byggarbetsplats. Var man än tittar ser man ett myller av skyddshjälmar i halvklara byggnader och enorma kranar på toppen av nästan varje skyskrapa.

Livsstilen i den här snabbt växande staden krockar rätt rejält med lilla mig som vill leva ett mer minimalistiskt liv. Min kollega Mia som har samma livsfilosofi som mig hittade rätt ord för Dubai: äckelförtjusning. Det är extremt imponerande hur mycket de bygger och expanderar men samtidigt vidrigt när man inser hur mycket pengar som är i omlopp. Bara en sån sak som att det sitter laddstationer, usb-portar och BOSE-högtalare på VARJE lyktstolpe.

Servicen är extremt hög och man känner sig kunglig så fort man tar ett steg utanför sitt hotellrum. Många är stolta över sitt jobb men de är framför allt rädda att förlora det, de vet att det står en person och bara väntar på att någon ska begå ett misstag.

Staden var häftig, men att befinna sig mitt ute i ingenstans lockade faktiskt mer. Bland kameler och glödhet sand som kom in precis överallt. Mindre charmigt var det dock när jag romantiskt traskade runt barfota och plötsligt klev på en fortfarande tänd cigg…Har nu ett fint litet hål under höger fot.En häftig upplevelse men jag känner inte att jag vill eller behöver besöka Dubai igen.

Det absolut bästa med jobbet i Dubai var att det tog mitt filmskapande till en helt ny nivå, det känns som att jag har fått titta in i en helt ny värld som bara väntar på att bli upptäckt. Jag fick snällt nog låna grym kamerautrustning (tack Sebbe, Johan och Rikard) men det krävde att jag fick lära mig något helt nytt där på plats. Jag höjde ribban ett snäpp och litade på mig själv att jag faktiskt kan och kommer leverera. Tro på dig själv 🙂

Join my community!

By joining my community on Patreon you will get access to exclusive videos like behind-the-scenes content,  personal vlogs and livestreams from the cabin.

If you join the community it allows me to take bigger risks and make more ambitious videos, blog post and creative projects a reality. It would really mean the world to me if you decide to support me ❤

Read more

leave a comment

Leave a Comment

Your email address will not be published.