Som den drömmare jag är, minns jag ofta inte hur jag tagit mig från A till B. Oavsett om jag sitter på cykeln eller står på jobbet försvinner jag iväg. Mina dagdrömmar och luftslott tar över utan att jag ens märker det.
Kroppen står snällt och väntar på grön gubbe vid Stockholms segaste övergångsställe, men när jag sluter ögonen är det här jag befinner mig. Människorna runt omkring mig rusar fram och driver upp en puls utan att egentligen ha bråttom. Själv står jag där i min egna lilla värld och ler, när jag blundar känner jag den knarrande snön under mina fötter.
Fördelen med mitt happy place är att jag faktiskt kan besöka det på riktigt, inte bara drömma om det. Timmerstugan i skogen är min vision och framtid och jag går konstant och fantiserar om hur och vad jag ska renovera under 2018. Jag blir på riktigt glad bara av att tänka på att sitta där framför brasan med en varm kopp choklad, det behöver inte vara mer avancerat än så.
I höstas insåg jag att jag mår väldigt mycket bättre av det enkla livet i stugan jämfört med tempot i Stockholm. Det finns tid att skriva låtar, läsa böcker och vila. Det är inget magiskt med stugan, allt det där kan jag självklart göra i Stockholm också, men det är som att min hjärna får en annan typ av syre.
Det är tokmysigt med all snö som omsluter stugan, men problemet är att jag inte hittar min brunn under det vita täcket och om jag ens skulle hitta den har den antagligen frusit. Så just nu kör vi smält snö som dricksvatten, tacksamt att bara slänga på spisen några minuter 🙂
2018 är året då dagdrömmarna blir verklighet. Nästa vecka har jag en rejäl överraskning att bjuda på, all tid med gitarren i stugan har resulterat i en ny låt, min första på över sex år. Både taggad och nervös att släppa den!
