Min åsikt har länge varit att nyårslöften är en konstig tradition. Varför vänta till ett specifikt datum för att bli en bättre människa eller träna mer?
Tragikomiskt nog blev just nyårsafton förra året en sådan otrolig vändpunkt för mig. Ett sånt tillfälle där jag helt tappade kontrollen, föll fritt och hade INGEN aning hur eller om jag ens skulle landa igen.
SPOILER, jag har fortfarande inte landat. Ärligt talat tror jag att jag gillar känslan av att falla, men skulle önska en fallskärm till nästa gång. Bilden här ovanför med de brinnande siffrorna är tagen på nyårsafton för ett år sen. Vi befann oss på en lokalbebodd ö på Maldiverna, välkomnade det ny året utan varken fyrverkerier eller alkohol.
Tillsammans med min andra hälft skrev jag den 1 januari en lista. Vi kan kalla den “Allt som är dåligt med Kalle-listan”. Jag tittade ner på pappret. Ville inte känna igen mig. Jag bestämde mig där och då på den varma sandstranden att radera alla de där dåliga egenskaperna som varken var bra för mig eller de i min närhet. En rad i taget lät jag min penna stryka över “spelmissbruk”, “egocentrisk”, “trångsynt”, “envis”… Ja, listan var rätt lång.
Fungerade det, är jag av med alla laster? Klart som fan jag inte är av med alla problem, jag är bara människa, men idag är jag en människa som har bestämt mig för att erbjuda världen en uppgraderad och förbättrad version av mig själv.
Vi kan välja att glömma och förbli, eller minnas och växa. Precis som mina tatueringar ser jag mina minnen som inristningar i min tidslinje, en markering. Jag tänker inte vänta till nyårsafton för att bli en bättre version av mig själv. Är det något jag tar med mig från 2017 är det en sak: PROVA. Jag kan inte mer än dö. Jag är här för en sak, att ha kul på vägen.
Den här bloggen växer tack vare dig som läser. Vill du, precis som jag, att fler ska läsa skulle jag verkligen uppskatta om du kunde kommentera och tagga en polares namn som du tycker borde hitta hit. Ha ett fantastiskt nyår, vi syns på andra sidan!
